Back to the roots eller möta sotdöden?

I fredags meddelade Maud Olofsson så att hon inte ställer upp för omval på centerstämman i september. Detta beslut var långt ifrån överraskande. Jag har för egen del gått och väntat på beskedet och trodde kanske att det skulle kommit lite lite tidigare denna vårtermin. Strategiskt sett är det dock smart att meddela detta beslut just nu: nära inpå sommarledighet, vilket gör att medierna får mindre utrymme att mala sönder processen i fråga. Samtidigt ger det naturligtvis mindre tid för partiets interna process, vilket i och för sig nog inte är ett problem i detta fall, eftersom få är tagna på sängen av Olofssons avgång.

Orsaken till att Olofsson valde att gå nu handlar om att hon 1. suttit i tio år, vilket i dagens mått mätt är en tämligen ansenlig tid. 2. Mött intern kritik och röster som kräver hennes avgång och vilken riskerade att stegras – nu kan avgången ske med hedern i delvis behåll (att föregå istället för att föregås….). 3. Hon vill, som hon själv sa på presskonferensen, ge sin efterträdare en chans att komma in i uppdraget innan valet 2014 – vilket är smart tänkt.

När Olofsson tillträdde i mars 2001, efter Lennart Daléus, blev hon hyllad som en drottning. CUF-arna kallade sig för ”mauds”, och det var allmänt en halleluja-stämning. Jag minns centerstämman i Västervik i juni samma år (jag var där för observationsstudier av centerns förhållningssätt till partiledaren). Det var en intressant upplevelse: glädjen över ”Maud” visste inga gränser. Stämmodeltagarna var i närapå extas. Olofsson själv strålade.

Orsaken till att Olofsson togs emot som en drottning handlade dels om den olyckliga relationen med Daléus, han och centern gick aldrig ihop, men också om att Olofsson verkligen ”var” centerpartiet. Det var som att centern hade återfått sin riktiga, idealiska, centerledare. Olofsson hade allt det som centern vill se hos en ledare: rörelse- och landsbygdsförankring, entusiasm, ett jordnära förhållningssätt, mycket skinn på näsan och kan, om så behövs, visa var skåpet skall stå. Hon var som ikonen Torbjörn Fälldin fast med social kompetens och tusen gånger mer motor.

De första åren blev alltså väldigt lyckliga. Att Olofson valde att trampa upp den högersväng som Daléus påbörjat, än mer, gjorde ingenting. Tvärtom, Olofsson fick göra vad hon ville – hon var drottning. Att hon sedermera blev ”mamma” till Alliansen och således lyckades med att ta centern till regeringen gjorde lyckan än större. Men sedan hände något. Ja vad var det om hände egentligen? Jo det som hände var att ministervardagen tog överhanden över Olofsson, vilket gjorde att vården av partirelationen strök på foten. Att vara minister är påfrestande och tar kraft, energi och tid och därför är det inget konstigt att partiledarskapet får stå lite tillbaka. Problemet är dock att centern är inte som t.ex. moderaterna eller folkpartiet, dvs partier som tyst finner sig i detta. Centern är en folkrörelse som kräver att ledaren står i konstant kontakt med sitt parti. Detta glömde/hann inte/bortsåg Olofsson från.

En anledning till att hon glömde/inte hann/eller bortsåg från detta, var även att Olofsson hade ett primärt mål: att hålla ihop sin bebis Alliansen, no matter what. Alliansens överlevnad blev alltså överordnad det egna partiets väl och ve. Konsekvensen blev att Olofsson medverkade till att 1. låta centern hamna i total skugga av moderaterna, 2. sälja ut centerns själv till förmån för Alliansen (primärt genom kärnkraftsfrågan). Kontentan av detta ledarskap, eller brist på ledarskap, är att centern i dag framstår som extremt otydligt för väljarna. Vad väljarna vet är att centerna är ett borgerligt parti – detta har Olofsson gjort extremt tydligt. Men där stannar det. Varför man skall lägga sin röst på c istället för t.ex. m eller fp finns idag inget bra svar på, liksom vad centern idag egentligen står för.

Den nya partiledare som tar vid måste alltså profilera centern, hitta partiets identitet och förmedla denna på ett framgångsrikt sätt till väljarna. Det här arbetet kommer innebära ett visst mått av avståndstagande till Alliansen i sin helhet, dvs att profilera sig. Det nya ledarskapet kräver alltså ett betydande mod. Men frågan är då hur denna profilering skall se ut? Som jag ser det handlar det om att välja mellan 1. back to the roots eller 2. möta sotdöden som parti. Back to the roots betyder helt enkelt att hitta tillbaka till frågor om levande landsbygd, decentralisering, småföretagare, individens självbestämmande och miljö. Om jag var centerparti skulle jag fullt ut satsa på det som finns utanför Stockholm. Hur konstigt det än låter så finns det faktiskt en hel del både människor och näringar i resten av landet – och som väntar på att någon skall vända sig till dem. Den andra strategin vill så klart ingen vettig välja, att ”möta sotdöden”, dvs tyna bort. Men, risken är tämligen överhängande, som jag ser det, om den nya centerledaren tänkt sig en inriktning som dagens, där centern mer är en blek kopia av moderaterna eller folkpartiet och där egentligen ingen vet något om partiets själ. En sådan strategi, som jag tror centerpartister kallar för ”liberal”, kan i dagens läge bli svår. Partier kan inte vara copy cats, partier måste ha en egen stil och en egen, gärna redan känd, identitet.

 

About these ads

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Back to the roots eller möta sotdöden?

  1. Chaan skriver:

    Herregud vilka badguys du har på bild längst upp – även kvinnorna…

  2. Mats skriver:

    Är du singel, jenny? :-)

  3. ss skriver:

    hej, e du halvitalienare?

  4. Pingback: Image: Vad blir kvar av Centerpartiet? « the Campaign Dossier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s