Oj, ska den skötas också?!

Som trebarnsmor och doktor så vet jag ju att det är först när bebisen (alt avhandlingen) är född som jobbet börjar – och så är det så klart även med en blogg: efter sin födsel skall den tas om hand! Så här i post-jultider är det rätt lugnt på politikfronten, alla laddar batterierna inför ett nytt spännande halvår – nästa vila blir väl efter Almedalen?! Två som använder stiltjen till att höras med ett utspel är Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman och Centerns ungdomsförbunds ordförande Magnus Andersson, i en gemensam artikel på Newsmill om att slå ihop Centern och Folkpartiet. Den här typen av idéer om att slå samman dessa två partier är ingenting nytt utan har förekommit ända sedan 1960-talet, vid olika tillfällen och har initierats av olika personer, inte sällan partiledaren (så sent som 2004 föreslog Lars Leijonborg en sammanslagning av Allianspartierna). Förenklat kan sägas att det parti som varit i överläge föreslagit ett samgående, vilket naturligtvis inte är speciellt konstigt. Det parti som varit i sämre opionsläge har däremot haft svårare att köpa fusionsidén, vilket inte heller är särskilt märkligt, eftersom det sannolikt blir det parti som är störst och starkast i opinionen, som kommer att ta kommando och bli den dominerande parten i i den nya föreningen. I nuet är, menar jag, fp betydligt starkare än c. Folkpartiet har en tydlig och stark profil i regeringen och inför väljarna. För väljarna är i dag folkpartiet ordning och reda, och det inte minst inom skolan. Centern däremot har en uppenbar identitetskris och måste ta sig en rejäl funderare på vad partiet står för idag, och därefter förmedla det till omvärlden. Det är således i nuet, inte otänkbart att fp skulle bli den starka parten i detta äktenskap, något varken Maud Olofsson eller hennes efterträdare skulle acceptera.

En annan ytterst central aspekt i frågan om partisammanslagningar är partikultur. Partier som på ytan kan tyckas lika kan i grunden vara ytterst olika kulturellt sett, vilket kan krångla till ett samarbete. I fallet med c och fp är dessa två kulturellt väldigt olika partier. Fp är t.ex. ett extremt individualistiskt parti där organisation och medlemmar inte alltid är lika viktigt som en medial partiledare med fokus på valvinst. Centern däremot är i botten är en kollektivistisk folkrörelse där medlemmarnas medbestämmande är viktigt och där organisationen i sig har ett egenvärde. Mer om partikulturer av olika slag finns att läsa i Katarina Barrling Hermansson spännande avhandling.

Att slå samman två olika partier kan alltså leda till alla möjliga tänkbara problem, och är inte som att lägga ihop 1 + 1 och där summan automatiskt blir något större, det kan tvärtom leda till raka motsatsen.

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Centern, Folkpartiet, partikulturer, partisammanslagningar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s