Partiledarjobbet är kanske inte allt här i livet

http://svt.se/embededflash/2305038/play.swf

I intervjun ovan med Mats Knutsson kan det nog inte bli tydligare – Nuder vill inte bli ledare för socialdemokratin, hur märkligt det än kan tyckas, enligt vissa. I intervjun ger Nuder moget övervägda skäl till varför han avstår. Jag tippar på att det nu är end of discussion. Om det inte skulle ske en hundraprocentig uppslutning bakom honom och ingen, verkligen ingen, annan vill eller kvalar in till uppdraget.

Förvåningen över Nuders ovilja kan delvis vara uttryck för attitydskillnader mellan olika generationer. Värderingar och attityder förändras, även för socialdemokrater. Förr sågs det som självklart att det inte finns något finare än att bli partiledare. Idag kan till och med så kallade ”politiska djur” se värdet av även annat i livet, och där partiledarskap är en av många saker man kan ägna sig åt. Att t.ex. ha tid för sin familj, eller ha ett jobb där man tjänar mycket pengar för att kunna göra roliga saker, kan smälla högre än att bli partiledare (som kräver att du är på jobbet 24/7, 365 dagar om året). Det var detta Thomas Bodström fö hänvisade till när han gjorde klart att han inte vill bli ledare för s. Även Nuders ovilja kan nog tolkas i dessa termer.

I en allt mer individualistisk tidsanda så gäller att även tunga socialdemokrater förändrar sitt förhållningssätt till politiska uppdrag. Den förvåning och misstänksamhet som somliga nu tycks känna inför att personer som ”egentligen” inte borde vilja något annat än bli partiledare, säger nej kan således helt enkelt vara en naturlig del av ett generationsskifte.  

Ett ytterligare steg i detta skifte är den pyrande diskussionen om att öppna upp själva rekryteringsprocessen. Bland yngre generationer (inte minst sk s-bloggare) framstår det som mer eller mindre självklart att det skall finnas en transparens i själva proceduren, t.ex. genom att de personer som vill bli partiledare träder fram och öppet deklarerar var de står politiskt och vad de har för plan för partiet. Den ”slutenhet” som även detta ledarskifte i s präglas av tror jag kommer vara ett minne blott vid framtida partiledarval. Yngre generationer (förlåt min väldiga generalisering…) förväntar sig att få veta, här och nu, vad de väljer mellan – yngre generationer sitter inte med mössan i hand och snällt väntar på en valberednings beslut. Dessutom betraktar de det inte som något konstigt med också ett fokus på enskilda personer, även i ett kollektivistiskt parti som s.

På sätt och vis är således miljöpartiet kanske mer i takt med tiden, eller kanske i framkant, vad gäller rekryteringsprocessen till politiska uppdrag. Att olika kandidater träder fram och säger att de vill, eller inte vill, bli partiledare, och varför – så således sannolikt en modell som vi kommer att få se mer av vid framtida ledarskiften även i andra partier än mp.

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s