Idel män?!


Tomt på kvinnor (s-kongress 1908)

Men risk att vara tjatig så skriver jag ytterligare ett inlägg om socialdemokraternas ledarskifte (det är ju dock så intressant att det är svårt att inte kommenteras). I dagens DN spånas (ännu en gång) om vilka namn som är hetast för partiledaruppdraget. Enligt Ewa Stenberg har delar av s drabbats av ”post-Nuderskt syndrom”, vilket betyder att man nu söker med ljus och lykta efter en alternativ kandidat efter att Nuder sagt nej på allvar. De som nämns är Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Mikael Damberg, Thomas Eneroth och Leif Pagrotsky. Veronica Palm omnämns som ”populär”, Lena Sommestad har lanserats av två ledarsidor, Ulrika Messing (och Anders Sundström) är namn som också nämnts.

Det är intressant och fascinerande hur tätklungan av potentiella kandidater är uteslutande män. Och frågan är så klart varför det är så?! Ja, det är egentligen inte speciellt konstigt alls sett till maktstrukturer i samhället i allmänhet och inom delar av partipolitiken i synnerhet. Socialdemokratin har ett patriarkalt arv att brottas med där män (vare sig det handlar om den lokala fackföreningsledaren, kommunalpampen eller partiledaren) varit naturliga auktoriteter att se upp till. I förhållande till partiledarskapet har detta varit än mer naturligt eftersom positionen i sig skänker status och makt. Tidigare studier har visat på att socialdemokratin varit skickliga i att konstruera sina ledare till hövdingar (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling). I mina egna studier framkommer hur detta sker även i dag inom s, dvs hur ledaridealet laddas med stereotypt manliga egenskaper och kvaliteter. När s tänker ledarskap finns en ryggmärgsreflex att tänka i stereotyp ”manlighet”.

När Göran Perssons efterträdare skulle utses var det absolut viktigaste kravet att personen i fråga skulle vara kvinna. Det stod högst upp på kravlistan. Allt annat kom i andra hand. Inom delar av partiet upplevdes det som nästan pinibelt att denna jämlikhetsorienterade rörelse hittills inte haft en enda kvinnlig partiledare. Men nu har partiet haft en kvinna som ledare. Nu har man visat att s även kan välja kvinnliga frontfigurer – dvs bevisat att partiet idag ryckt sig lös från sina patriarkala rötter. Sahlin blev ett kvinnligt alibi.


S: ”Titta, vi kan visst välja kvinnor!”

Men frågan är om det stämmer att s är ett jämställt parti idag? Inget ont sagt om de manliga kandidater som nu omnämns som Sahlins efterträdare men visst blir det väl ändå lite märkligt när det inte talas mer öppet (kanske så sker internt i s?) om att så få kvinnor finns med som naturliga, erfarna och självklara kandidater till toppositioner inom ett feministiskt parti?

En förklaring till avsaknaden av naturliga kvinnliga kandidater är att det är fler män än kvinnor som avancerar till så kallade plantpositioner dvs uppdrag som kan anföras som ett krav för att komma i anspråk som partiledare. Samtidigt är ofta statsråd ett sådant uppdrag och mig veterligt de senaste socialdemokratiska regeringarna bestått av flera kvinnor. En annan förklaring är att själva idealbilden av en partiledare, och här söker s säkert inte alltid helt medvetet, efter den starka patriarken – inte minst i dag i tider av förvirring och osäkerhet, nu längtas efter att någon ”stark” person ”komma och styra upp”!

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Idel män?!

  1. Sven J-son skriver:

    Idag skriver ju Dn om Lena Sommestad som benämns som en ‘dark horse’.
    Intressant är emellertid att Ladbrokes är sänkt sitt odds från 18 till 5 på Sommestad. Där är hon tredje kandidat efter Österberg och Palm. Så åtminstone spelarna har inte den negativa uppfattningen om kvinnor som partiledare.

  2. Jenny Madestam skriver:

    Ja visst är det intressant?! Frågan är dock vilka som spelar? Det kan säkert även finnas viss taktik i spelande, på så vis att man ser till att ”spela upp” en kandidat som då framstår som mer realistisk. Men definitivt så kan föreställningarna inom respektive utanför partiet skilja sig åt, och det s egentligen borde koncentrera sig på är vad de utanför vill – det är ju dem som vänt partiet ryggen.

    • Sven J-son skriver:

      Finns det några undersökningar gjorda på hur odds hos spelbolagen förhåller sig till det verkliga utfallet, t ex vem som blir vald i en viss situation. I England, har jag för mig att jag har läst, lär det vara en rätt stor bransch att oddsa på politik. Eller är det bara tomt prat från spelbolagen?

      Självklart skulle man ju kunna hävda att en person spelas ner för att ge intryck av att hon/han är en bra kandidat. Men det skulle ju också kunna vara en indikation på att flera tror att det inte är ett orimligt val? Däremot säger det förstås inget om huruvida de som oddsat tycker det är ett bra eller dåligt val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s