Jag kan flyga jag är inte rädd

Så skulle Stig-Helmer i Sällskapsresan säga till sig själv för att bota sin flygrädsla. Stig-Helmer skulle upprepa orden som ett mantra och på så vis boosta sig själv med en tro på att han fixar att flyga. I Aftonbladet häromdagen travesterade Anders Lindberg på detta filmcitat i en ledare om Kristdemokraterna. Efter läsning av Maud Olofssons (hej-då-snart-slutar-jag-som-partiledare-och-det-här-vill-jag-först-säga-er?) debattartikel i dagens DN får jag precis samma associationer. I artikeln försöker Olofsson övertyga sig själv och sitt parti om att centern behövs, att partiet är spännande, och nu kommer att tuffa till sig i Alliansen – så det så! Olofsson beskriver centerpartiet som något av den idémässiga motorn i Alliansen inför valet 2006 men att regeringsarbetet sedan gjort att partiet (läs Olofsson?) blev mer upptaget med att hålla ihop regeringen än visa upp ett spännande centerparti. Centern har i dag allvarliga problem hos väljarna och måste, precis som Olofsson själv skriver, ta mer plats – visa väljarna vad partiet i dags står för. Men frågan är vad som är unikt med centern i dag. Olofsson definierar att centern står för ”värderingar om frihet, öppenhet, respekt för den enskilda individen och social och miljömässig rättivsa”. En elak fråga är dock vem som idag motsätter sig dessa värden? Vad som sägs är också att centerpartiet måste ompröva sin politik inom integration, välfärd, jämställdhet, tillväxt och miljö. Ett tips till centern är att göra som folkpartiet och bli extremtydliga genom att utåt mot väljarna, foka på någon eller ett par frågor. I centerns fall är ett tips att ta tag i sina klassiska frågor om ”levande landsbygd” liksom småföretagarperspektivet (kopplat till sysselsättning). I nuet är det egentligen inget annat parti som här profilerar sig. Men det finns en hel del människor som bor ute i landet (jo det är sant, alla bor inte i Stockholm) liksom många som är småföretagare. Centern måste helt enkelt hitta några profilfrågor som partiledaren hamrar in hos väljarna att partiet står för, liksom förklara varför frågorna är viktiga. Det räcker alltså inte att försöka övertyga sig själva om att man är bra och nu minsann ska ta mer plats. Och, tror man knappt på det själv så är det högst osannolikt att omgivningen kommer bli övertygad.

En annan aspekt av Olofssons artikel och som delvis kanske belyser partiets problematik är den slirighet som texten präglas av. (Min undran är om vem, om någon alls, hjälper Olofsson att författa debattartiklar?!) Ömsom skriver Olofsson som näringsminister och i denna roll presenteras ett regeringsförslag som går ut på att skydda elkonsumenten. Ömsom skriver hon dock som partiledare för ett centerparti som hon menar måste bli tydligare mot regeringen i att man är ett unikt parti. Texten undertecknas som partiledare och kontentan av artikeln är just ur ett partiledarperspektiv. Men varför då slänga in avsnitten om ett nytt regeringsförslag i just denna artikel, varför då just återigen gå in i ministerrollen när utrymme ges att bara prata som partiledare för sitt parti?! Men kanske säger denna oklarhet i texten något om just den förvirring som centerpartiet idag (i alla fall utåt sett) präglas av?!

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s