Vad är det egentligen med italienarna?

Som gör att den här karln blivit vald och omvald till landets premiärminister? Människan är ju helgalen – i alla fall i omvärldens mått mätt. Men italienarna är ett fascinerande folk, och börjar man betrakta dem närmare så blir det i alla fall aningens mer begripligt hur Berluscconi kan få det stöd han får. Efter att själv ha bott i Milano några år tycker jag mig ha fått en gnutta ökad förståelse. Till att börja med är italienarna fruktansvärt fokuserade på yta. Allt som har med ytan att göra är viktigt, och viktigare än själva innehållet. Det är viktigt att se snygg ut, att vara välklädd, att ha en fin bil, att ha ett hem med välpuffade kuddar. Det är det som visas upp utåt som spelar någon roll, vilket betyder att det är mindre intressant om det t.ex. ligger högar av dammråttor under sängen eller att du går med skitiga underkläder – det viktiga är hur du framställer dig för omvärlden. Allt det här har Berlusconi – han är ytan personifierad. Dessutan har han enorma summor pengar som gör att han kan realisera ett liv i yta. Italien är även ett land som ligger närapå århundraden efter Sverige i jämställdhet. Och i ett samhälle som således uppskattar tydliga skillander mellan könen och där det inte är något konstigt med sexism, så är Berlusconi en ledare att se upp till.  

Utöver dessa ytliga förklaringar till fenomenet Berlusconi och italienarnas val av honom finns även mer djupgående faktorer att se till. I början av 1990-talet drabbades den italienska politiken av en stor korruptionsskandal vilket ledde till att nya partier bildades, däribland Berlusconis Forza Italia. Som stor mediamagnat upplevdes Berlusconi som en icke-politiker och som en man av folket, som nu kunde ställa saker och ting till rätta efter det ”fiffel och båg” som de tidigare etablerade politikerna ägnat sig åt. Berlusconi kom att bli en räddare av Italien. Dessutom hade han alla de rätta attribut som italienarna alltså uppskattar. I ett land med bristande tilltro till staten och politiken kom så här en rik, snygg (?) och potent man som stod på folkets sida och skulle rädda dem från det där som man inte kunde lita på – staten och politikerna.

Berlusconi har varit skicklig på att utåt sett hela tiden framstå som en förtroendeingivande och stark politisk ledare. Sina privata affärer, oavsett om de varit ekonomiska eller sexuella, har han hanterat snyggt. Men de sista åren har fasaden börjat krackelera – hans dammråttor och skitiga kallingar har börjat synas offentligt  – vilket alltså inte är så bra. Det gillar inte italienarna. Och konsekvensen blir att tumskruvarna börjar dras åt.

Här är för övrigt lite citat av denna man.

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vad är det egentligen med italienarna?

  1. Joakim Larsson skriver:

    Det är nästan så att man kan få intrycket att dr. Madestam inte är särdeles förtjust i hans excellens Berlusconi.🙂

  2. Henrik skriver:

    Hahaha, det är berättigade frågor i början av texten. Och frågan är om någon någonsin kommer att kunna svara på den på ett uttömmande sätt. Det görs ett bra försök i en kort text iaf.

  3. Jenny Madestam skriver:

    Ha ha, alltså jag är mer fascinerad av Berlusconi som fenomen. Men sedan har jag otroligt svårt för sexism och chauvinism, det är sant, vilket hela han personifierar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s