Att inte vara kändis är inget problem!

För någon vecka sedan kritiserade jag en ”undersökning” som Aftonbladet gjorde om huruvida väljarna vet vem Mikael Damberg är (allt initierat av att Damberg visade intresse av att ingå i ledningen för s via Facebook). Aftonbladet gick dels ut på stan med ett foto av Damberg och frågade folk om de visste vem han var. Dels fanns möjlighet att svara på en webfråga om man känner igen honom. Resultatet visade på att Damberg är väldigt okänd bland svenska folket.

Ikvällens Agenda gör man om samma sak, men utökat med fyra foton av partiledarkandidater (Damberg, Eneroth, Östros och Österberg). Kontentan av inslaget är åter att visa hur okända de socialdemokratiska partiledarkandidaterna är – ”mannen/kvinnan på gatan” vet inte vilka de är.   

Okej, så kan vara fallet, dvs att det är få utanför politiknördarna som har koll på vilka personer som diskuteras (samtidigt är det svårt att inte ställa den lite elaka frågan om de tillfrågade personerna varken läser några som helst tidningar, aldrig ser några nyhetsprogram eller lyssnar på någon radio – det är nästan ett konststycke att undgå diskussionen om de olika s-ledarkandidaterna…).

MEN grejen är, som jag även skrev i mitt inlägg om Aftonbladetstudien, att de personer som diskuteras är okända är inget problem. Är det något personen ifråga kommer att bli inom kort efter tillträdet som ledare så är det känd. Det behöver ingen vara orolig för. Sedan är det naturligtvis intressant att vrida och vända på att personer som länge varit med i toppolitiken kan vara så okända. Men detta säger något om medialogiken – media fokar på partiledaren! Det är han eller hon som skall vara med i tidningen, rutan, eller radion, annars får det vara. Och således blir partiledaren lika med sitt parti för många väljare. Dessutom kan det finnas strukturer och hierarkier inom partierna som spär på partiledardominansen, som helt enkelt gör det svårt för andra att synas och höras och således bli till ”kändisar”.

Jag förstår behovet av att ”göra något om sledarskiftet” på Agendaredaktionen, liksom att det är lite småkul att gå runt på stan med foton. Men frågan är inget problem. Den person som s till slut enas kring behöver inte vara orolig för att i nuet vara okänd – det är verkligen det minsta problemet i sammanhanget.