En avslöjande process

Det som utspelar sig inom socialdemokratin just nu är mycket intressant, inte minst eftersom det berättar något väldigt viktigt om detta parti, men som partiet självt helst inte vill att andra skall se: S är ett stort parti med olika falanger som tycker mycket olika om saker och ting – och vilka även ogillar varandra skarpt. Det här är ingenting nytt, det är inget som uppkom under 1990-talet inom SSU. Den här konflikten har betydligt längre rötter än så. Men det är något s inte vill prata om och defintivt inte visa upp för omvärlden.

I början av 1900-talet eskalerade den interna konfliktnivån med följden att de som tillhörde den sk vänstern, med Zäta Höglund i spetsen, bröt sig ur partiet och bildade istället Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Konflikten mellan vänster och höger resulterade alltså i partisplitting – något av det värsta ett parti kan råka ut för.

Den här erfarenheten tror jag påverkat socialdemokratin något enormt. Och i kombination med självbilden av att vara Sveriges största parti så vill s för inget i världen riskera att åter splittras. Konsekvensen blir att det överordnade målet är att ”hålla ihop rörelsen”, att ”samla rörelsen”. Även om grupperingar inom rörelsen står mycket långt ifrån varandra politiskt så skall de likväl ingå i samma organisation. Basta!

Ett av de viktigaste kraven på en s-ledare är således och har alltid varit, att kunna samla partiet, att se till att de olika fraktionerna kan samsas under ett och samma partitak. Det kan liknas vid två makar i ett äktenskap som egentligen inte alls tycker om varandra, men som likväl skall hålla ihop – och den som här skall se till att så sker är partiledaren.

Nu har dock partiet hamnat i ett läge där det dels inte finns en självklar efterträdare till partiledarposten dels råder kris och oro kring partiets framtid i svensk politik. Det som då händer är att mer djupgående konflikter ser dagens och offentlighetens ljus. När krisen är ett faktum och ledaren är borta dansar så fraktionsmössen på borden. Och alla ser det som ingen egentligen vill att någon skall få se.

Den nya ledaren har ett tufft jobb framför sig i att åter försöka ”samla rörelsen”. Dock skall tilläggas att s-traditionen att sluta upp bakom sina ledare mycket väl kan göra att när personen i frågan väl valts kommer vapnen att läggas ned. Men vem vet när de åter plockas upp?!

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s