Är kvinnorna modigare eller handlar det som status, eller vad?

Utmanas

Socialdemokraterna pustar nu ut, äntligen har de fått sin partiledare. Processen har varit extremt påfrestande, det tycker nog de flesta inom s. Berit Andnor mfl i valberedningen satte villkoren för rekryteringsprocessen och tänkte sig således ett arbete i lugn och ro utan speciellt mycket insyn och störande moment från omgivningen. Lugn och ro blev det emellertid inte alls, tvärtom.

Det många kritiserat är dels den bristfälliga öppenheten i valberedningens arbete men också det faktum att intresserade kandidater inte trätt fram och deklarerat sitt intresse liksom sin politiska plattform. Vissa menade även att valet i sig skulle stå mellan olika kandidater, att medlemmarna fick välja mellan olika personer. Så blev det som bekant inte och Andnor gjorde tidigt klart att den typen av öppenhet skulle riskera att skapa en ”Idol-tävling”, vilket s-ledarvalet definitivt inte är (vilket iof är en intressant tanke – vill man inte just rösta på sin ”idol – politiker”, den man gillar bäst?).

När röken nu lagt sig inom s håller så en ny eld på att ta fyr – men den har en helt annan karaktär. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet håller Förbundsmöte i augusti och ordföranden Nalin Pekgul är öppet utmanad, i nuet av Ylva Johansson respektive Lena Sommestad (men fler kan tillkomma, nomineringstiden går ut den 15 april!). Pekgul som varit ordförande i åtta år säger att hon kandiderar till omval. Både Johansson och Sommestad vill bli valda, och har dessutom nominerats.

Den här processen är enormt intressant i sin kontrast till rekryteringsprocessen i moderpartiet. Här har vi tre kvinnor som öppet talar om att de 1. vill bli ordförande och 2. har uttalade idéer om vad de vill göra om de blir valda. Pekgul har blivit utmanad även tidigare, så processen i sig är inte ny inom s-kvinnor, men likväl är den mycket intressant i ljuset av socialdemokratins framvaskning av partiledare.

Hur kommer det sig då, att det socialdemokratiska kvinnoförbundet har en så enormt annorlunda karaktär i sitt förhållningssätt till ordförandevalet? En tolkning är att s-kvinnorna helt enkelt är modigare – att kvinnor vågar mer, att de är mer rättfram i relation till andra kvinnor. Att det helt enkelt blir rakare rör. Historiskt detta kanske kan relateras till att män vanligen innehaft makt och inflytande i och över partiet och att det således skapats en annan typ av kultur i det fora där maktens män inte är närvarande? Den till synes mer rättframma hållningen kanske även kan förklaras av att det möjligen är mer högt i tak generellt inom kvinnoförbundet jämfört med inom moderpartiet?

En alternativ och kanske inte lika upplyftande tolkning skulle kunna vara att den kvinnliga ordförandeposten helt enkelt inte är lika statusfylld som partiledarposten. Att väljas till partiordförande för hela s är i många socialdemokraters ögon det absolut finaste du kan göra. Det finns en enorm laddning kring partiledarposten inom s. Partiets ledare har, om än på olika vis, fått status som hjältar och ikoner. Statusen kan således vara förklaringen till varför valet av ledare är enormt laddat inom socialdemokratin. Det är inte vilket val som helst utan valet till det finaste du kan bli.

Statusen i partiledarposten handlar också om att det bara är vissa speciella personer som kommer att kunna inneha detta uppdrag under en tid av sitt liv. Uppdraget har stråk av ”ett kall” över sig. Och ett kall är naturligtvis ingenting som man söker till, utan vissa har det och andra inte – och som man blir just kallad till.

Skillnaderna mellan rekryteringsprocesserna i s-partiet och s-kvinnoförbundet skulle alltså kunna vara uttryck för att ordförandeposten för kvinnorförbundet helt enkelt inte är lika statusfylld. Detta uppdrag är inte ett kall på samma vis som partiledarposten och således blir förhållningssättet ett helt annat. Såväl medlemmar som kandidater är mer krassa i sin attityd och trippar inte lika mycket på tå kring frågan om vem som är bäst lämpad att leda kvinnorna. Medan frågan om vem som är bäst lämpad att leda kvinnorna och männen däremot är högst känslig, för att inte säga tabubelagd.

Kontrasterna är mycket intressanta, och sannolikt finns många fler förklaringar än de jag ovan diskuterar. Kommentera gärna ni som har insyn, erfarenhet och tankar kring det hela.

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s