Idag redogjorde socialdemokraterna för vem som kommer att tala var på första maj. Jag har definitivt ingen insyn i hur denna planering går till inom socialdemokraterna, dvs hur tankarna går när förstamajatalare skall utses men kan verkligen ställa mig frågande inför hur de tänkte nu. Av någon outgrundlig anledning har Håkan Juholt utkommenderats till att tala i Falun/Borlänge? Detta beslut förefaller ytterst märkligt. Tommy Waidelich däremot kommer att tala i Stockholm, på Norra Bantorget.
Naturligtvis kan det finnas en poäng med att partiföreträdare med lokal anknytning pratar på ett visst ställe. Absolut. Det vill säga prioriteringen att stockholmaren Waidelich håller tal i Stockholm kan på ett sätt förstås. Men på ett annat så förefaller detta som helkonstigt.
Var är det socialdemokraterna har haft svårt att vinna röster? I Falun och Borlänge? Nej, i Stockholmsregionen. Var är Juholt väl förankrad genom sitt idoga resande och sin egen bakgrund? I Stockholm? Nej, ute i landet. Var kan den nya partiledaren Juholt bli mest mediabekvakad och ha störst uppslutning på första maj, dvs var kommer han att synas och höras mest? Ute i en medelstor stad i landet? Nej, i Stockholm. Mot bakgrund av detta blir då frågan -var någonstans är det smartast, rent taktiskt och strategiskt att låta den nya, för många okända, och för somliga mer traditionellt inriktade, partiledaren att hålla tal? Jo – i Stockholm!
Jag vet att allt inte händer i Stockholm, jag vet att även övriga landet finns. Och självklart kan valet av Juholts talarstad ses som ett statement, (precis som Juholts val att utse tämligen okända personer till centrala partiföreträdare). Som en markering att Juholt vill se till hela landet och inte bara Stockholm. Att han är annorlunda som toppolitiker på det viset att han just inte bara har ett stockholmsperspektiv. Denna tanke är säkert också viktig och god. MEN i nuet måste socialdemokraterna börja flirta med storstadsväljarna, detta är ett faktum. Likaså måste Juholt ta varje tillfälle i akt att visa upp sig och visa att han inte är det som många väljare tror att han är – en tämligen traditionell sosse med ovilja till förändring och förnyelse. Och en möjlighet till detta skulle just kunna vara på Norra Bantorget den 1 maj.
Naturligtvis kan strategin vara väl uttänkt, att det här handlar om att fösa fram den person som många uppfattar som mer mitten/högerorienterad i just Stockholm. Att Juholt skulle få problem med sitt tal i Stockholm medan Waidelich kan ha lättare att flirta med stockholmarna än vad partiledaren har. Det är möjligt. Men här tror jag s har tänkt fel.
Men säger vissa, första maj är en dag för socialdemokrater, dvs de redan invigda, inte för väljarna och således spelar det väl ingen roll vem som pratar var? Sossar som sossar. Jo men jag tror inte riktigt det stämmer, det finns många potentiella s-väljare som säkert kan tänka sig att masa sig ut på torget för att lyssna på den nya ledaren i ren nyfikenhet. Den nyvalda och betydligt mer okända ekonomisk politisk talespersonen är det mer tveksamt att de uppoffrar sig för. Dessutom och inte minst, så handlar valet av talarplats om att skicka SIGNALER! Att Juholt väljer Falun/Borlänge, ett traditionellt s-fäste, framför ett socialdemokratiskt mycket svårflirtat Stockholm säger något om s och den nya partiledaren. Och frågan är vad väljarna tycker om vad de ser?
jennymadestam 
Den officiella förklaringen var väl, om jag inte minns fel, att han hade tackat ja till att tala i Borlänge långt tidigare och att han inte ville avboka sig efter att ha valts till partiledare.
Det är i såna fall inte första gången han gör ett medieuppmärksammat val att hålla fast vid löften till gräsrötterna istället för att välja mer partiledaraktiga aktiviteter. Minns hur han avstod från Mona Sahlins avskedsparty till förmån för att tala på Hultsfreds arbetarekommuns årsmöte.
Jag betvivlar att det är ett strategiskt misstag. Vad som sägs på 1 maj i år spelar ingen större roll. De har ingen ny politik att presentera, så det lär mest bli plattityder. Då är det antagligen värt mer att han åter igen får medieuppmärksamhet för att ha ställt sig på gräsrötternas sida och visat sig vara en av dem.
Jag är ävertygad om att det handlar om att bygga bilden av att vara en trygg sosse, en ny Erlander, en som åker runt bland arbetarekommunerna och dricker kaffe och är folklig, i någon sorts kontrast mot Sahlins sentida fokus på HBT-rättigheter, strukturell diskriminering, Louis Vuitton-väska etc.
Sahlin fick aldrig med sig partiet. Samarbetet med MP fick hon bakläxa på och i hennes tal vid höstens förtroenderåd framgick det att hon inte fått partiets stöd för sin politik och tvingats driva andras. Det misstaget kommer sannolikt inte Juholt göra om. Nu handlar det om att bygga intern styrka inför nästa kongress.
Klok analys. Vi får se vad som händer. Idag är dock politiken så genommedialiserad att det går inte att vifta bort ett av den nya s-ledarens första officiella framträdanden. Han kommer hårdbevakas och sönderanalyseras i medier av olika slag. Om Juholt och s har planen att detta skall vara en ”intern” angelägenhet som syftar till att elda rörelsen så är det en förlegad syn på politik, så funkade det förr, men inte längre.
Måhända inte. Å andra sidan är alla partier fortfarande för stora för att man ska kunna kommunicera internt med medlemmarna. Istället sker den kommunikationen i stor utsträckning genom media. Jämför med hur Ericsson uppger sig sköta mycket av kommunikationen med sina aktieägare genom Dagens Industri och hur Moderaterna körde helsidesannons i DN med sina valarbetarriktlinjer. Mediebevakningen från hans tal inför några tusen i Borlänge kommer i sin tur att vara ett starkt ”internt” meddelande till de övriga tvåhundratusen (?) medlemmarna. Och medias analyser att han är en ”gräsrotskramare” blir då i sig en del av den ”interna” kommunikationen, riktad till medlemmar och kärnväljare.
Jag håller helt med Daniel Andersson. Det är en långt större vinst för Juholt att etablera bilden av att vara en ledare för en rörelse, en person som håller sina löften och ser hela partiet. Att ”ragga” stockholmsröster på första maj 3,5 år före ett val borde inte vara prioriterat. Istället bör fokuset ligga på att väcka liv i den sedan länge insomnade rörelse som det Socialdemokratiska partiet faktiskt är.
I övrigt vill jag tacka för en intressant blogg.
Onekligen blir det spännande på söndag, att se vilket fokus Juholt väljer. En inte helt vild gissning är nog att det delvis blir en favorit i repris från ”installationstalet”, dvs ett väckelsetal till rörelsen (precis som du påpekar). Men min poäng är att detta första större officiella framträdande är viktigt, eftersom mångas ögon riktas mot s och Juholt nu, och hans agerande blir således symboliskt laddat. Att inte flirta med storstadsborna och VÄLJARNA skickar signaler. Det s har tappat är inte medlemmar, det är väljare.
Tack för uppmuntran!
Bert Karlsson, skivbolagsmannen mm, fick en gång frågan varför han aldrig satsade på musik för storstäderna. Varför bara svensktoppen, varför inte lite rock, punk, hip-hopp mm. Bert kliade sig lite illmarigt och sa; ” Det finns två miljoner stockholmare och det finns sju miljoner lantisar! Resten talar för sig själv”
🙂
Sant! Självklart finns en poäng med att vända sig till övriga i landet men frågan är om detta vinner fler röster? Frågan är om inte s redan har de röster de kan få runt om i Sverige. Självklart finns några till att vinna men de två miljoner stockholmarna skall defintivt inte underskattas. De måste s åter försöka attrahera. Stockholms län och Stockholms stad är landets överlägset två största valkretsar. I framtiden lär det dessutom sannolikt inte bli färre som flyttar från landet till Stockholmsregionen, hur trist det än kan tyckas.
Jag vill för övrigt minnas att du själv pratade om detta på någon föreläsning från 2005-2006 nånstans som släppts på iTunes. Du pratade om att en socialdemokratisk ledares handlingsutrymme beror på hur stort förtroende han har i rörelsen, och att Persson upplevde att han riskerade tvingas avgå kring 1998. Det är väl precis vad det handlar om här, att bygga förtroende i de egna leden för att skapa sig det handlingsutrymmet!
Hm, föreläsning från 05/06 på iTunes känner jag inte till, kanske syftar du på en öppen föreläsning på su som kan finnas på svt play. Nåväl, jo det är helt sant att en partiledare – inte minst i s – måste först skapa förtroende, se till att förankra sig själv i rörelsen, för att sedan kunna vända blicken utåt – helt sant. Men skillnaden mellan Juholt och t.ex. Persson är att den förra redan gjort stora delar av detta jobb. Dvs han har sett till att skapa sig förankring i partiet redan innan han blivit vald till en topposition – han hade sannolikt överhuvudtaget inte kommit på tal som ny partiledare som så inte var fallet. Persson däremot hade inte alls den förankringen när han valdes och fick istället jobba med det efter att han valdes. Juholts ”strategi” kan jämföras med Per Albin Hansson (som hade en plan – att en dag bli s-ledare) – även han såg till att resa i partiet och bygga upp en plattform och skapa förtroende internt, just för att 1. kunna bli vald, 2. sedan kunna agera tämligen självständigt som s-ledare.
Om Juholt med valet av plats tänker att Sverige är mer än Stockholm anser jag att det är rätt tänkt. Att se till att även andra väljare än stockholms medelklass har rätt att få medborgerliga behov tillgodosedda är en bra strategi. Jag tror man får inse sanningen. Om S vill föra S politik är en stor del av stockholms medelklass förlorade för S. Dessa kommer tyvärr välja skattesänkningar före välfärd eftersom de tror att de tjänar på det. Kanske lika bra att glömma dem, de går inte att vinna. Åtminstone inte som världen ser ut idag eftersom dessa väljare upplever sig vara odödliga. En krasch på bostadsmarknaden och lågkonjunktur som drabbar alla grupper och inte som den tidigare sk krisen bara vissa kunde kanske ändra dessa förutsättningar. Men där är vi inte nu. Nej satsa på resten av landet som Bert Karlsson så riktigt sa.
Maria – intressanta tankar. Jag tror det ligger i något av det du skriver, dvs att den stora gruppen medelklass, dvs de som på det hela taget har det ganska bra, kommer bli svåra att i nuet locka med ett alternativ där man potententiellt kan få lite mindre kvar i plånboken – absolut. Vad frågan om s och Juholt till syvende och sist dock handlar om är väl just vilken väg man nu vill välja att gå – vad skall s stå för idag?!