Ditt & datt

Kära bloggläsare (vilka ni nu är?!),

det här med blogg ger mig flashback från när jag som liten skaffade husdjur. Eftersom jag hade en mamma som var väldigt snäll och som dessutom ansåg att djur var bra för barn så blev det rätt många kaniner, marsvin, hamstrar, undulater, hundar, katter mm, som passerade revy. I början var det jättekul med den nya kaninen men inte sällan slutade det med att det var mamma som fick bära en stor börda av skötseln (hm, var det kanske så att det egentligen var hon som ville ha djur?). Jag har INTE tröttnat på bloggen men mina inlägg har tunnats ut, det är en helt korrekt iakttagelse. Anledningen handlar om tidsbrist – våren är en intensiv period. Min mamma kommer dock INTE börja skriva inlägg.

I dag modererade jag ett seminarium arrangerat av Novus. Titeln var ”Överlever Alliansen fram till valet 2014? Kan Juholt ta sig in i matchen?”. Deltagare var Irena Busic ny chef för Novus Opinion, Ulrica Schenström och Jan Nygren, båda knutna till Halvarsson & Hallvarsson. Irena presenterade den undersökning Novus genomfört och där väljarna svarat på frågor om bla sin tro på Alliansen och sina uppfattningar om Juholt och Reinfeldt. I undersökningen framkommer bla att väljarna har en tro på Alliansens förmåga att hålla samman, liksom att det inte är något större problem om moderaterna skymmer de mindre partierna (fp, c och kd).

Ulrica framhöll att Alliansens utmaning bla handlar om huruvida ”Högforsandan” kommer att bestå eller ej. Med nya generationer partitoppar finns risken att denna anda att hålla ihop borgerligheten, no matter what, kan komma att utmanas. En t.ex. ny centerledning, eller nya kristdemokrater i partitoppen, kan komma att rubba balansen i Alliansen, och tom utmana samarbetet i sig.  

I studien framkommer bla att väljarna uppskattar partiledare som är kunniga, seriösa, tydliga, trovärdiga och resultatinriktade. Samma väljare får även svara på frågan om hur de uppfattar Reinfeldt respektive Juholt. Reinfeldt tycks passa som hand i handske sett till svenskarnas generella partiledarideal. Han bedöms vara just kunnig, seriös, tydlig och så vidare. Juholt däremot får betydligt mindre siffror på de idealiserade egenskaperna utan beskrivs som primärt folklig och humoristisk.

Det är mycket möjligt att det är Reinfeldt som här färgat av sig på idealet, dvs att väljarna svarar på den generella frågan utifrån hur de bedömer Reinfeldt. En större andel väljare har svårt att ge en bild av Juholt medan de flesta anser sig kunna bedöma Reinfeldt. Sannolikt kommer fler kunna teckna en bild av Juholt ju mer de får lära känna honom i svensk politik. För Juholt och socialdemokraternas del får detta nästan förutsättas – humor och folklighet är viktigt, men förhoppningsvis har han även andra sidor som då kommer att komma fram. Intressant i fortsatta mätningar är dock att se huruvida det generella idealet kommer att bestå eller om det just är en avspegling av nuvarande statsministern. Om Juholt skulle röna framgångar bland svenska folket, skulle ledaridealet då mer tecknas utifrån hur Juholt tecknas som person tro?

Janne Nygren menar att humor och folklighet är styrkor hos Juholt men att det måste till mer. Skämtsamt menar Nygren att listan på de kvaliteter som svenska folket pekar ut för en politisk ledare är kanske något för Juholt att ta sig en titt på.

Janne menade att den största utmaningen för Juholt just nu är att hitta den politik som ”barnfamiljen i Uppsala” kan identifiera sig med, att inte bara prata om marginaliserade grupper utan om den stora medelklassen som har det rätt okej. Som svar på en publikfråga menade han att socialdemokraterna behöver bli lite som moderaterna, fast snällare.

Detta var ett axplock av det som sades i morse. I Almedalen i sommar fortsätter vi samtalet: Onsdag den 6 juli.

En för min egen forsknings del intressant aspekt av undersökningen är frågan om partiledarens betydelse för partival (återkommer till detta i kommande inlägg). Vi frågade här om vilken betydelse partiledaren har och för 68% av väljarna har partiledaren ganska eller mycket stor betydelse. Personer spelar roll, i livet i stort och i politiken – även i Sverige.

Apropå personer, i dag på Newsmill skriver jag om ett eventuellt partiledarbyte i moderaterna. Det florerar ett ”rykte på stan” om att dessa tankar existerar. Ryktet ledde till att Niklas Ekdal skrev en artikel på Newsmill häromdagen, där han menar att Reinfeldt nu bör lämna över till Anders Borg. Jag skriver i dag om varför tanken kanske inte alls är så galen som den först kan tyckas, den kanske tom är fullständigt rätt: statsvetare-genialt-drag-om-reinfeldt-avg-r-nu

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ditt & datt

  1. Anna skriver:

    Om du vill ha fler bloggläsare skulle du ju kunna hänvisa journalister till din blogg. Eftersom att den håller kvalitet kommer kanske snacket gå på tidningarna.
    -”vad tror du om det här?'”
    -”kolla in Madestams blogg om det står något där”.

    Varför analyserar du aldrig SD:s del i svensk politik deras potentiella väljare?
    Att inte nämna dem känns som att verkligen hoppa över något viktigt. Något av betydande grad i dagsläget men också ett stort framtidsfrågetecken som kan vara helt avgörande för vårt land och för europa om satt i en större kontext av växande nationalistiska partier.

    Eller?

    Du är inte den enda. Vanligtvis när det analyseras opinionsmätningar och närliggande händelser i svensk politik så ägnar man en A4 i pressen av analys, förklaringar och prediktioner.

    Och i sista meningen ”SD ökar/minskar enligt med mätningen med X”. Slut.

    Har statsvetarna och kunskapsakademierna inte hunnit ikapp valresultatet? D.v.s. har de inte nog med kännedom om partiet för att kunna uttala sig om dem? Är de för läskiga för att analyseras som de andra partierna? Vill man inte ”reproducera” diskursiva sanningar om deras framgångsresa? Eller utövar man bara sin makt för inte tilllåta det privata (”snacket i fikarummen”) bli offentligt.

    • Jenny Madestam skriver:

      Hej Anna,

      om detta med SD: jag tycker personligen att det ibland kan vara knepigt att uttala mig om SD. En viktig bidragande orsak till detta är att det alltid väcker så enormt mkt känslor. Det är tröttsamt att få arga mail från å ena sidan SD-anhängare som anser att partiet särbehandlas och att man behandlar dem styvmoderligt, å den andra – de som tvärtom tycker det är förkastligt att man överhuvudtaget kommenterar SD.

      Jag tycker partiet skall behandlas på precis samma villkor som övriga riksdagspartier, varken mer eller mindre. Samtidigt är SD ett speciellt parti, delvis en udda fågel i svensk politik, eftersom grundvärderingarna delvis strider så radikalt mot värden som varit tämligen allomfattande i det svenska samhället och en svenska politiska kulturen. Detta i sig gör säkert att många har svårt att förhålla sig till SD neutralt och opartiskt.

      Det ligger helt klart något i det du säger, att många kan för lite om SD, vi känner helt enkelt partiet för dåligt. Jag för min del försöker att skapa mig bättre och fördjupade kunskaper om partiet och, inte minst, dess partiledarskap.

      Jenny

      • Anna skriver:

        Tack för svaret!

        Verkligen intressant att läsa en insatt statsvetares tankar och funderingar kring detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s