Long time no see

Ja länge sedan jag skrev något inlägg här på bloggen. En konsekvens, återigen, av tidsbrist men också av att jag skaffat mig ett twitterkonto = blogg i mikroformat.

De senaste veckorna har det varit en hel del turbulens inom svensk inrikespolitik. Eller turbulens är fel ord – rörigt och skvallrigt, är nog bättre beskrivet. Först handlade det om Thomas Bodströms bok, som skapade en del rubriker genom sin rättframma kritik av socialdemokraterna som parti, och vissa ledande s-politiker. Håkan Juholts respons på boken var tämligen avvisande.

Mycket av det Bodström skriver om s skulle jag vilja påstå stämmer, i alla fall är detta en bild som jag funnit bekräftad i och med mina egna studier. Socialdemokraterna är ett parti, i likhet med många andra skall tilläggas, som har extremt svårt att släppa in människor utanför rörelsen, liksom präglas av hierarki och starka traditioner som det är svårt att bryta med. Kanske kan något av det Bodström sätter fingret på verka som om inte annat diskussionspunkter i s framöver?!

Efter Bodström kom så socialdemokraterna och Libyeninsatsen. Totalförvirring skapades när s svängde igen och menade att Sverige kan vara kvar i Libyen efter den utmätta tiden, men inte med flygplan, utan med båtar och andra typer av insatser. Juholt har pressats hårt i vad han egentligen menar med denna omsvängning: från att säga ja till flyg ihop med regeringen, till att säga nej efter utmätta tiden, till att säga ja men i annan form. Senast i Ekots lördagsintervju nu i helgen, och igår i Agenda. Det som framkom, inte minst i lördagsintervjun, är hur Juholt har ett stort behov av att visa sig duglig som s-ledare. Han utstrålar, eller vill utstråla, självförtroende. Han framhöll ett antal gånger, bla i Libyenfrågan, att han är en politisk ledare som går före, och visar vägen och som ser saker, före andra. Dvs att han är en stark politisk ledare. Det som återstår att se är om även väljarna håller med om detta, och upplever Juholt och s under hans ledarskap, som starkt och attraktivt. Hittills har partiet klättrat något i opinionen sedan Juholt tillträdde, vilket troligen handlar om en slags ”förväntanseffekt” – dvs nu hyser väljarna en slags förhoppning och förväntan på att s med Juholt skall presentera sig som ett spännande och bra alternativ. Fortfarande vet väljarna tämligen lite om vad s dock står för i dag och framöver, vilket dock kan skapa just en förväntan – på något bra.

Slutligen har vi så kungaaffären, som jag dock låter andra kommentera och analysera. Kan bara ana att det i detta nu råder viss oro och kanske även ilska och förvirring – på Drottningholm, liksom kanske hos svenska folket?!

Glad nationaldag förresten! För egen del har jag inte firat den svenska födelsedagen alls, vilket inte skall ses som ett statement utan mer som att jag helt enkelt gjort annat. Vet inte om det är bra eller dåligt? Tror dock aldrig det blir någon svensk variant av en norrman av mig.

Om Jenny Madestam

Statsvetare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s