I går presenterades SCB:s stora vårmätning. Den största förändringen är Socialdemokraternas uppgång, eller bättre uttryckt, återhämtning, i opinionen. De rödgröna partierna skulle få egen majoritet i riksdagen, om det vore val i dag.
Men – det är inte val i dag. Det är val om först drygt två år, och på dessa två år kan enormt mycket hända. Det har vi sett förut, senast under förra mandatperioden när siffrorna också visade på ett rejält övertag för oppositionen men som slutligen landade på återvinst för regeringen.
Vore jag Socialdemokrat skulle jag således vara mycket försiktig med att ta ut någon seger. Carin Jämtin gav uttryck för försiktighet i intervjuer under dagen i går, att det är för tidigt att ropa hej, etc. Men, hon sa även att siffrorna pekar uppåt eftersom partiet nu ”börjat prata politik”. Det vill säga, att väljarna nu ser vad Socialdemokraterna står för och vill driva för politik, och att det är detta väljarna gillar och belönar.
Det är sant att Socialdemokraterna inte längre uteslutande pratar om eller ägnar sig åt krishantering av dess ledarskap. Och det är också sant att Löfvén deltagit i bland annat sin första partiledardebatt i tv. Liksom hållit sitt första 1 majtal.
Men att väljarna uppfattar att Socialdemokraterna ”börjat prata politik”, är jag inte så säker på. Än kvarstår många frågetecken och få skulle nog i dag enkelt kunna beskriva hur S vision om Sverige i dag och i framtiden ser ut, liksom hur paritet ställer sig i många för människor, centrala frågor. Än kvarstår alltså många frågetecken kring vilka S är och vill vara.
Däremot står det utom allt tvivel att väljarna i dag hyser höga förhoppningar och förväntningar om att innehållet som komma skall nog är något bra. Uppgången i opinionen uttrycker alltså förväntan och förhoppning, kanske till och med en liten pirrig och nyfiken önskan om att något spännande och intressant kommer att levereras av Löfven mfl framöver.
Det är alltså en hel del att leva upp till för Socialdemokraterna. Den intressanta frågan är väl om det som kommer att levereras också leder till jubel och klang eller om det blir en repris från maj 2010: upp som en sol, ned som en pannkaka?!
jennymadestam 
Jag tycker nog att Socialdemokraterna visat på gott förstånd och inte ”tagit ut segern i förskott”, är det något man trycker på i dessa dagar så är det just det. Att däremot inte nämna de för stunden i alla fall positiva opinionssiffrorna vore rent av grovt tjänstefel av vilken politiker som helst.
Vilka S är, vilka dom vill vara och vilken politik dom vill föra än nog för de flesta inte helt obekant trots allt, problemen de haft på senare år är enligt min uppfattning att man inte kunnat förmedla budskapet på ett tydligt sätt för väljarna. För det har ju som bekant av avgörande betydelse hur budskapet uppfattas av väljarna, inte vad den som förmedlar budskapet vill att det ska uppfattas.
Men jag håller med dig, det ska bli intressant att följa de närmaste två åren och se om S kan återta förarsätet för ”sin egen” politik.
En stor del av uppgången handlar om att folk är missnöjda med nuvarande regerings politik och resultat. Även om finanskrisen och eurokrisen har påverkat så finns det gränser för hur länge man kan hänvisa till det utan att väljarna tappar tålamodet. Även om Reinfeldt argumenterar väl och mycket väl skulle kunna ha rätt i att hans Big Mac-reform kan ha räddat kvar en del jobb även om man inte ser några nya så är arbetslösheten för hög för att folk ska vilja lyssna på sådant. Man söker nya alterntiv, svåra tider gynnar oppositionen. Förslaget om att kanske behöva jobba tills 75 bidrog väl också lite.
Det finns nog fortfarande en ganska stark ideologisk grund för S i Sverige också trots allt. När det trots att det har gått relativt bra för Sverige inte får så stort genomslag i välfärden eller på arbetsmarknaden utan endast i plånboken för de som har jobb så funderar kanske folk på hur mycket en skattesänkning egentligen är värd för dem. Och S har kanske lyckats på en punkt, genom att försöka få regeringen att framstå som tröttkörd och utan nya idéer.