Under det gångna året har jag ägnat mig åt att skriva klart en bok som heter Hur blir man vald? Om ledarskiften i tre svenska partier. Nedan berättar jag kort om vad boken handlar om. Om den verkar intressant så finns den i lager hos Liber i augusti. Boken kommer att lanseras i Almedalen under vecka 27.
Först en kort bakgrund till boken Hur blir man vald? Jag disputerade 2009 på en avhandling om partiledarideal. Min avhandling, En kompispappa och en ytlig djuping. Om partieliters ambivalenta partiledarideal, analyserade hur man fantiserar om idealt partiledarskap i socialdemokraterna respektive folkpartiet. Resultatet visade att båda partier hade tämligen komplexa ideal, fyllda av motsägelser. Samtidigt framgick att det var olika typer av ledare som idealiserades i de två partierna. I socialdemokraterna vill man ha en ”kompispappa/mamma”, i folkpartiet en ”ytlig djuping”. Här kan man läsa En kompispappa och en ytlig djuping.
Efter avhandlingsprojektet hade jag fått förhållandevis goda kunskaper om hur partier fantiserar om ledarskap. Men vem väljer man då egentligen till ledare? Och hur går denna process till? Det var frågor som jag nu blev nyfiken på och ville försöka besvara. Under ett antal år penetrerade jag dessa frågor, denna gång med strålkastarljuset mot socialdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet. Den naiva frågeställningen som jag lekt med under hela projektets gång har varit ”om jag skulle lösa medlemskap i parti x i dag, skulle jag då kunna gå in i detta med 1. En uttalad och öppen ambition att bli partiledare och 2. En dag nå toppen av partiet och bli dess ledare? Eller, är det något speciellt som krävs av mig, min person och min bakgrund för att nå detta mål, och i så fall vad?”. Svaret på min naiva frågeställning är nej! Jag kan inte bli partiledare/språkrör i något av de tre studerade partierna. I boken beskrivs varför och vad det är som krävs för att avancera till toppen av ett svenskt riksdagsparti. Så här står att läsa på bokens baksida:
”Hur gick det till när Håkan Juholt blev partiledare för Socialdemokraterna? Varför valde Miljöpartiet Åsa Romson framför Mikaela Valtersson till kvinnligt språkrör? Varför tog Bo Lundgren över efter Carl Bildt i Moderaterna?
Hur blir man vald? handlar om partiledarrekrytering i tre svenska partier och ger svar på dessa frågor. I boken studeras ledarskiften i Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna. Boken baseras på ett unikt material bestående av intervjuer med över hundra personer i de tre partierna.
Utifrån partiteorier, men även genom att behandla ledarskiften som en policyprocess, resoneras i boken om var makten över de olika skiftena legat, liksom varför en viss person valts framför en annan. En slutsats är att upplevelsen av läget i partiet vid de aktuella skiftena tycks ha påverkat processen och dess utfall.
Hur blir man vald? vänder sig till studenter inom samhällsvetenskap som vill lära sig mer om hur partier fungerar. Boken riktar sig även till dem som har ett allmänt intresse för svensk politik, partier och ledarskap.”
jennymadestam 
Just Mona Sahlin valdes väl delvis på grund av att det fanns en bred uppfattning om att nästa partiledare borde vara en kvinna? Att det var på tiden att världens mest jämställda land fick en kvinnlig statsminister, något som andra länder tidigare haft innan Sverige. Och av kvinnorna i S var just Mona den starkaste kandidaten antar jag.
Det vore intressant med en uppföljare som handlar om hur man blir avsatt (eller snarare att trycket blir för stort och man inte har något val förutom att avgå, för det är inte så vanligt att partiledare petas, åtminstone inte utåt sett), fast det kanske boken också tar upp. Fast sådant kan vara rätt brutalt när det blir ett drev mot en viss politisk person, så det kanske är känsligt att skriva om. Det slipper man förhoppningsvis i Miljöpartiet, de har ju som regel att man inte kan vara kvar mer än åtta år. Fast det är ju en förhållandevis lång tid om man tittar på hur fort Mona och Håkan fick lämna.
Undrar just om Fredrik Reinfeldt funderar på att sluta om hans parti inte får regera vidare. Om han fortsätter så skulle han alltså vara partiets presumtiva statsministerkandidat 2018 – 2022! Och han har varit partiledare sedan…2003?
Och om han inte fortsätter: Vem ska ta över? Anders Borg har väl uttryckligen sagt att han inte är intresserad. Kanske är det dags för en kvinna som partiledare även i M.
Du är inte direkt poppis ute i verkligheten!
http://www.friatider.se/ingen-ska-kunna-bo-i-en-vit-kommun